Ord, så svårt säger många.
Ord är vad jag har.
Ord är min saknad, min lycka och min sorg.
Ord är vad du är och vad du förtjänar, min älskade syster.
Du var stark, osjälvisk, kärleksfull, ärlig, spännande, modig, säker och så jävla bra.
Jag var liten, rädd, nyfiken, osäker, förstörd och sökande.
Du gav mig styrkan, du gav mig hoppet, du gav mig kärleken, du gav mig allt jag har att tacka för idag.
Utan dig hade Mina ord inte varit mycket för världen.
Jag lovade dig att aldrig säga farväl, det är ingen ingen risk, och hur skulle jag när min värld inte är hel utan dig, det skulle betyda att jag accepterade det.
Lina, du lärde mig att lyssna, att oskulden kan vara bra att hålla på, att röka aldrig leder till något bra, att spaghetti med svartpeppar kan vara gott, att te känns vuxet, att det är okej att älska och det är okej att förlåta. Jag hade varit annorlunda utan dig.
Dina ord är inte mina ord men jag ska göra min bästa att hålla dem vid liv. Du dela din styrka med världen och det kan ingen ta ifrån dig, och dig kan ingen ta ifrån mig.
Du ville inte ha någon gravsten, du ville inte ha någon sorg. Du ville minnas genom att vi lever, att små minnen dagligen påminde om dig. Stjärnan längst ut till vänster i Cassiopeja är din, dit kan jag gå och sakna dig.
Moi et Jay 